The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader
Sammanlagt så är filmen underhållande för stunden. Gillar man Narnia så bör man se den. Är man bara ute efter fantasy så kan man vänta tills den kommer på dvd om man vill se den, men den går att hoppa över också. Är man en sån som nit pick:ar så ska man för sin egen hälsas skull undvika filmen, annars är det risk för överbelastning.
Karaktärerna
Filmen började bra tycker jag, man får en presentation av karaktärerna, vad som hänt med Peter och Susan och den nya ungen (som dom medvetet gjort till en riktigt jobbig… unge), kusin till syskonen. Kusinen är en know-it-all helt utan fantasi och agerar skeptiker när han kommer till Narnia... Men han är lite för skeptisk, till och med när han ser allting med sina egna ögon. Det känns väl iförsig ganska värkligt att man skulle bete sig som han gör om man skulle bli magiskt förflyttad från den ”riktiga” världen till en helt ny magisk värld med talande djur, men när man väl börjat förstå hur den nya världen fungerar och har spenderat några dagar där så borde ju acceptera situationen och leva i nuet.
Men kusinen är ändå ganska intressant och hans utveckling är intressant att följa och utan att säga för mycket så är hans öde är rätt passande.
Jag saknar dock hans reaktion på att hand kusiner är kung och drottning av Narnia, men det kan vara så att han helt enkelt aldrig fick veta det för det är inte direkt som om de behandlas särskilt kungligt tillskillnad från de tidigare filmerna.
Ur ett jämställdhets perspektiv har jag i alla filmerna stört mig på hur tjejerna behandlas. Det finns inga kvinnliga narnier som är med. Ibland ser man nån i bakgrunden, men that’s it. Systrarna hamnar oftast i bakgrunden och det är bröderna som är de ”riktiga” huvudpersonerna. Även om systrarna får vara med och slåss nånstans i bakgrunden ibland så är det aldrig med å planerar. De får istället vara medlarna eller stå för känslorna i filmen... eller helt enkelt vara de som ska räddas. De är bara hjärta, varken hjärna eller muskler.
Så även i denna filmen. Lucy slåss lite i bakgrunden en gång, och leker lite med syrrans pilbåge, men i övrigt bidrar hon mest med att bli kidnappad, skrika och avbryta slagsmål. När kungarna (Caspian och Edmond alltså) taktiksnackar och lägger upp planer så är Lucy tyst eller ännu oftare inte ens med.
Edmond och Caspian, som används som de ”riktiga” huvudpersonerna i filmen, är ganska bleka. Det är inte så att man bryr sig överdrivet mycket om dom. Dom för historien vidare genom att bestämma vad gänget skall göra och vart de skall åka. De försöker framställas som karaktärer som försöker dölja sin osäkerhet bakom en tuff yta, men de är inte särskilt övertygande. Edmond framstår mest som han har mindervärdeskomplex för allt och alla och Caspian verkar mest bara sur i seriösa situationer.
De intressanta karaktärerna är kusinen (speciellt hans utveckling) och en råtta (som är söt och omtyckbar).
 |
| Huvudpersonerna... typ |
Manus
Av nån anledning så känns det som det saknas fantasy i denna fantasy film, till skillnad från de två tidigare filmerna. Man får se talande djur, magiska varelser och magi... men de är väldigt sällan. Det är nästan bara människor man träffar på. De enda fantasy varelserna man stöter på är en talande råtta, en Minotaur, en drake och en snabbis med några osynliga saker, ja åsså Aslan då såklart. Magin i filmen är ”ondskan” (som iförsig är med ganska mycket) och en trollkarl (som är med i förbifarten). Tråkigt!!!
Det är ganska mycke slagsmål, action och spänning men jag tycker de jämnar ut de rätt bra med lugnare stunder men inte så lugna att filmen blir långsam. Detta är riktigt bra jobbat, som sagt; jag hade aldrig tråkigt medan jag såg filmen. Filmen är kortare än de tidigare filmerna, men de tänker man inte på. Vad jag kan komma på så var det inga röda trådar som glömdes bort i filmen som det ofta brukar vara annars när en film baseras på en bok. Fast å andra sidan funderar jag kom om böckerna egentligen är så djupa att det är något större problem att göra om dom till film. Att döma av de tre filmerna så förstår jag ärligt talat inte riktigt att böckerna har kunnat bli så populära, eller att de skulle vara så intressanta/djupa/bra, att man vill göra film på dom. Vist är det ju filmer/böcker avsedda för barn... men barn KAN faktiskt hantera djupare historier.
I de flesta filmer baserade på böcker kan man ana att boken haft ett väldigt djup även om filmen inte har samma djup, men i narnia-filmerna har jag aldrig känt nått sådan möjlighet.
Sen e de dedär med ondska bara för ondskans skull. I de två första filmerna var de onda visserligen ganska onda bara för ondskans skull, men man kan ändå förstå anledningen, att de korrumperats av makt. I nya filmen så slåss hjältarna bokstavligen mot koncentrerad ondska. De finns ingen anledning till ondskan, ingen förklaring till vad det är eller hur den kom till. Den bara råkar finnas där och måste besegras.
Ett gäng riddare har åkt före våra hjältar på samma uppdrag, men de verkar ha åkt åt olika håll trotts att allihopa hade behövts på samma ställe. Ingen förklaring till varför dom finns utspridda lite varstans.
Med andra ord är bakgrundshistorien väldigt tunn och ologisk.
Som avslut måste jag tillägga att soundtracket till filmen är riktigt bra. Man känner igen Narnia-temat här och där och den ger en bra stämning till filmen.
Efter betygen så kommer lite mer åsikter jag har om filmen, men det är spoiler-varning där så läs på egen risk.
Betyg:
Manus: 3 / 10
Ljud/Musik: 8 / 10
Skådespelarinsats: 5 / 10 (varken bra eller dåligt)
Övergripande betyg på filmen:
5 / 10
SPOILER-VARNING
Jag stör mig nått så otroligt på dendär ondskan... Varför tar ondskan folk??? Vad har den för användning av dom? Livnär den sig på deras rädsla eller nått? Å vem skapade denna koncentrerade ondska? Är de nån ond trollkarl som gjort den, eller är världen så ond att alltihopa klumpat ihop sig till nått fysiskt? En förklaring hade ju vart trevligt.
Sen är de riddarna som först fick uppdraget att besegra ondskan, sicka idioter. De har med sig sju svärd som alla måste användas för att kunna besegra ondskan. Men det verkar inte som om riddarna tyckt att det vart så viktigt att besegra ondskan för dom för dom har åkt till helt olika ställen, en av dom viste inte ens om det hela. De verkar lite osmidigt av dom att inte åka i samlad trupp, och om någon av dom skulle stupa på vägen så hade de ju vart smart om de resterande inte bara lämnat honom utan i alla fall tatt med hans svärd.
Igen när det gäller jämställdheten i filmen. Vad i hela fridens namn är de för löjlig rädsla/komplex som Lucy har jämför med de andra. Att inte leva upp till sin fars förväntningar, eller att man åter igen skall förföras av de onda eller att man inte räcker till, det är riktiga rädslor. Men att man inte är lika vacker som sin syster!!! LÄGG AV!!!!
Något bättre hade dom la kunnat komma på. Tex. att hon har komplex för hur användbar hon är för Narnias framtid, att hon ska svika Aslan, att hon inte ska kunna hålla löftet till flickan hon drar omkring på eller vad som fucking helst än att hon inte har sin syrras utseende. KOM IGEN!!!!
Lucy kommer till en trollkarl och börjar läsa i en trollbok och utför några trollformler. Jag trodde i min enfald att hon skulle bli magiker som hjälper till på äventyret med sina magiska krafter, men jag hade vist fel. Istället visade det sig att hela scenen var till för att trappa upp hennes önskan att bli lika vacker som syrran. Suck, författaren hade kunnat göra så mycket mer det den scenen.
Fy fan va sur jag blev på slutet när kidsen skulle åka hem igen. Nu får inte Lucy och Edmond komma tillbaka till Narnia heller!!!! VARFÖR!!!!!
I förra filmen när stora syskonen inte skulle få komma tillbaka hade jag inga problem med det. Jag tänkte att film/bok-serien skulle handla om hur Edmond och Lucy utvecklas från de backgrundsfigurer de är med mindervärdes komplex och hela faderuttan till starka karaktärer som kan ta sig ur sina syskons skugga och på egen hand kan rädda Narnia när de behövs... Men nu när ingen av original-ungarna ska vara med längre känns de som om de pissar på de tidigare historierna. Antingen så har man fristående historier som bara utspelar sig i samma värld, eller så har man en pågående historia med samma karaktärer uppdelat i flera delar. Man kan inte ha både och... Varför ska man lägga nått intresse på karaktärer som ändå bara kommer försvinna för att de är för gammla? Jag lär inte se nästa film om den inte får väldigt bra recensioner. I alla fall inte på bio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar